En blyg, liten ponny…

 

 

Mitt namn är Linn och jag rider för Valsängs ryttarförening. När jag började där hade jag en egen stor häst hemma och lånade därför ponny ifrån Valsäng RF. När jag på grund av sjukdom tvingades ta bort min storhäst så fanns det inget tvivel om att nästa häst skulle bli en ponny, till gymkhanan.

Sagt och gjort, men hur vet man egentligen vad man ska leta efter när man letar efter en ponny till gymkhana? Skall den vara pigg och snabb eller lugn och stabil. Vad passar dig som ryttare?

Det är ju egentligen tjusningen med just gymkhana, man kan använda i princip vilken ponny man vill. Med rätt träning och rätt motivation så finns det ingen rätt och fel ponny. Man får bara försöka hitta en lyckad kombo.

Själv hittade jag mitt sto nere i Lund, på en ridskola mitt i stan. Jag hade kollat på andra ponnyer innan och kom precis från ett annat stall i närheten, där jag tittat på en 5-årig arabvalack med galoppstam. O’ boy, han kunde springa. Han var också yster, tittig och inte ett dugg intresserad av att arbeta på banan.

När jag då tittade på Tatti så blev kontrasten enorm. Hon var otroligt snäll och ridbar med tanke på att hon bara var 4 år. Men samtidigt så kändes hon lite loj och ointresserad. Hon var van att bli riden i paddock eller ridhus, inte ute. Hon tog korta steg och saknade den där framåtbjudningen, viljan att springa, som vi önskar i våra ponnyer.  Hon galopperade men att påstå att det gick fort skulle vara en rejäl överdrift. Men det var någonting med henne, nått i hennes ögon som jag inte kunde sätta fingret på, som fick mig att välja henne i alla fall. Det fick bära eller brista.

Så efter veterinärbesiktningen, där veterinären för övrigt varnade mig för att den här ponnyn har väldigt markbundna gångarter, så kom hon upp hit i december 2014. Första veckan får jag se en helt ny ponny, en jag inte ens såg spår av i Lund. Hon går inte att spola benen på, hon blir livrädd när man slänger på täcket lite för hetsigt och när det är dags att rida henne första gången slänger hon nästan av mig innan jag ens hunnit upp. När jag väl satt där uppe vad det i princip omöjligt att fatta galopp utan att först försöka hänga med i en lång sträcka, obekväm slängtrav. Snacka om att jag funderade på vad jag gett mig in på.

Men som sagt, det var något med henne. Så, vi körde på och hon började bygga ett förtroende för mig. I tack med att det växte försvann också osäkerheterna och idag, snart 4 månader senare har hon gått från klarhet till klarhet.

Idag älskar hon att ridas ute, hon har en enorm framåtbjudning och hon har det bästa psyket jag kan tänka mig. Hon är helt oberörd av slalomstolpar, flaggor, konor och skräp. Än så länge tar vi det väldigt lugnt på den fronten men hon visar inga som helst osäkerheter gentemot materialet. Nu ligger 100 % focus på dressyrarbetet för att orka hålla galoppen, göra de nödvändiga tempoväxlingarna och flytta sig för vikt och skänklar. Jag hoppas kunna plocka ut henne på tävlingsbanan till nästa år. Fram till dess kommer jag fortsätta träna och tävla på lånad ponny ifrån Valsäng RF.

Så gick Tatiana från osäker, liten ponny till yster gummiboll. Hon hade det i sig hela tiden, hon behövde bara någon som var villig att ge henne tiden att plocka fram det. Så om du vill prova på gymkhana men inte vill eller vågar för att ni har en ponny som anses är för lat, klumpig eller osäker. Prova i alla fall! Dom kanske bara behöver få chansen att plocka fram viljan i sig själva, dom kanske överraskar er. Linn Ohlander

Vi kommer få följa Linns och Tattianas resa. Håll utkik efter nästa inlägg om ekipaget!